En bild av tillvaron

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Varför berör vissa bilder mer än andra? En del bilder fullständigt trollbinds man av andra är man helt
likgiltig inför.
Finns det en verklighet som förmedlas i vackra naturbilder? Det frysta ögonblicket på kanske en 1/100 dels sekund som kameran registrerar på filmen eller bildsensorn. Är det verkligheten som vi registrerar eller är det våra fantasifulla föreställningar och förväntningar vi bakar in om hur vi vill att skall vara? Vi komponerar bilden med stor omsorg, finjusterar utsnittet och inväntar det rätta tillfället när ljuset är som allra bäst. En kort ögonblick som knappast visar verkligheten eller? En idyllisk dröm om den rena och orörda naturen som förväntas finnas där ute när vi känner att vill ha den dos naturupplevelser som skall kurera oss efter den bullriga och sönderstressade vardagen. Vad säger man om 200 hundra år eller kanske 1000 år när man betraktar naturbilder från idag? Var det verkligen så här det såg ut på 2000-talet? Om ett par tusen år så ser man kanske på våra bilder som vi ser på grottmålningar och hällristningar i dag.

Teoretiskt sett är en bild inget annat en förfärlig massa punkter på ett papper eller en bildskärm, färgerna kommer fram av att vissa punkter bara reflekterar ljuset av en viss färg osv. Eller läggs ihop med andra punkter på bildskärmen för att få fram en viss färg. Färg är egentligen bara elektromagnetisk strålning av en viss frekvens som tolkas av våra ögon och ger en varseblivning av att vi ser en viss färg.
En enorm mängd punkter blir det och en otrolig mängd information som ryms på pappret eller bildskärmen. Allt det läses av våra ögon och tolkas av hjärnan så att vi blir medvetna om innehållet i bilden. Vilket ju gör att bilden egentligen bara finns i vårt medvetande. Utan den tolkningsfunktion som finns i hjärnan så är och förblir bilden bara en massa olikfärgade punkter på pappret eller bildskärmen. En lite skrämmande tanke kanske men också intressant med tanke på hur olika vi uppfattar bilder.

Vi har olika förutsättningar, måttstockar och kulturella värderingar  m.m. när vi tolkar bilderna. Hur beskriver man för en person t ex hur färgen blå ser ut, den personen ser kanske färgen blå på ett helt annat sätt än vi själva gör. Sånt är svårt att kontrollera. Läste om personer med Synestesi som kan få smak och hörselintryck ihop med sina synintryck, vilket ger det en extra dimension. Bildvärdering är en högst personlig angelägenhet och en fråga om symbolik, smak, intresse, engagemang och  estetik. Det vore en omöjlighet att försöka kategorisera vissa naturbilder som vackra och andra fula, ett typiskt mänskligt påfund!....naturen bara är.

Tekniken som används för att få fram bilden har inte så stor betydelse tycker jag, bara den utnyttjas på ett riktigt sätt. Även om digitaltekniken har sina tekniska fördelar om man bortser från oärlig bildmanipulation.
Som vetgirig amatör så har jag under resans gång fördjupat mig i allehanda fotografiska regler som gyllene snittet, förgrund, bakgrund, skärpa, skärpedjup, bildformat, bländare, slutartid, brännvidd, filter, vitbalans osv. Men det är bara en samling parametrar som har sin funktion som tekniska beståndsdelar för bildens skapande. Det primära för mig är ändå alltid ljuset och det fotografiska innehållet –budskapet, och att man känner ett deltagande och blir nyfiken på innehållet.

Det är lätt att hänföras av den mångfacetterade naturen vi omges av. Kanske att vi lär oss en del om oss själva och vår egen existens både i skapandet och i betraktandet av naturbilden. Att den hjälper oss att belysa livsgåtan, och stillar den stora frustration och okunskap om tillvaron som livet trots allt innebär. Trots att vi kan åka till månen och bygga datorer med våldsam beräkningskraft så är mänskligheten bara en liten parantes i jordens långa historia .Jag tror att naturbilden är ett sätt att ta oss an vår egen verklighet och historia och känna tacksamhet för att finnas till här och nu.

Inte ett sätt att visa upp naturen när den är som vackrast – jo det tro jag nog att det är också, men kanske att det kommer i andra hand om vi skall vara riktigt ärliga.

"Livet är en generalrepetition på en föreställning som aldrig kommer att ges" -ur filmen Amelie från Montmartre