Fel fokus

Har funderat en del på vad man ofta fokuserar på i tillvaron, vilka mål och värderingar som råder och varför många mår så dåligt. Det ställs stora och ibland helt orimliga krav av effektivitet i arbetslivet, och även i vardagen så är det många måsten som staplas på varandra.
Ekonomisk tillväxt är det stående mantrat som upprepas i alla media, en helig trollformel som skall lösa alla våra problem.

Antidepressiva läkemedel toppar apotekens försäljningslistor. Och sjukskrivningar som beror på utmattningsdepression och stress är vanligt förekommande.
Det tycks vara viktigare med ytlighet och att vara materiellt välbärgad än att ha ett inre lugn. Vi måste jobba mer och snabbare för att kunna konsumera allt mer prylar, kläder m.m. som vi bara måste ha för att inte känna oss ”ute” eller tror att det gör oss lyckligare, populärare eller vackrare.
Jag känner att jag själv rycks med i det här tankesättet ibland, och speciellt om man har barn som börjar ställa krav på att dom minsann inte vill vara olika sina kompisar, med allt vad det innebär.

Kan det vara så att man påverkas negativt av denna samhällsutveckling för att våran biologi inte har hunnit anpassa sig till vår hektiska och moderna livsstil? Evolutionen har ännu inte hunnit med att anpassa den mänskliga rasen fullt ut till det liv som många tyvärr lever idag. Alla funktioner i kroppen går på högvarv för den tidspress och alla sinnesintryck som vi ständigt utsätts för. Kroppen och medvetandet hinner aldrig riktigt återhämta sig mellan alla måsten och tider som ovillkorligen måste passas, vi mår fysisk och psykiskt dåligt och drabbas av koncentrationssvårigheter, ångest m.m.

Men det som verkligen kan få mig att dra ner på tempot och rensa den mentala hårddisken är en tur med kameran ute i naturen. Det finns en kravlöshet och en djup fridfullhet med naturvistelserna.
Det är dom stunderna som gör att man kan ladda dom själsliga batterierna och klara av kampen i tillvaron igen.
Jag skulle inte kunna tänka mig en tillvaro utan dessa stunder av mental avkoppling, att ibland kunna vara ”off line” är ett absolut måste för mig.
Vilken tillfredställelse det är att genom kameralinsen fokusera på en lite insekt som kämpar sig uppför ett grässtrå eller att försjunka i det sprakande skådespelet när solen sista strålar kämpar vid horisonten.
Man känner en trygghet och fullkomlighet, kanske för att vistelsen ger en länk till vårat ”urhem” som vi har vistats i under årtusenden.

Naturen kanske också ter sig fullständigt kaotisk och grym med sin ständiga kamp mellan liv och död, men det finns alltid en ärlighet och en osminkad skönhet som känns befriande.
Men den är absolut ingenting som vi kan sätta oss över och tro att vi kan utnyttja och exploatera den när vi känner för det, vi är i allra högsta grad beroende av naturen och har vårt ursprung i den.

Läste om en Amerikansk undersökning om två jämförbara patientgrupper, den ena fick utsikt mot en tegelvägg och den andra fick utsikt mot grönskande träd. Gruppen med trädtittarna blev snabbare utskrivna och krävde mindre smärtstillande medel. Något som tål att tänkas på.

När jag reste med flyg till Stockholm häromdagen, då slogs jag av hur dom stora och små landskapen liknar varandra beroende på vilket avstånd man betraktar dom på. Tyvärr så var jag nog ganska ensam om att fascineras av landskapet utanför fönstret, utan man fokuserar hellre i börsens upp och nedgång eller dom senaste storaffärerna i Dagens Industri.
Är det som så att vi inte ser skogen för alla träd i det uppskruvade livstempo som råder, vi ser inte det fantastiska som finns i vår absoluta närhet.

Vi borde kanske vrida fokus från det kortsiktiga, snabba och ytliga som ofta genomsyrar vår hektiska livsstil, på det långsamma, spontana och ursprungliga som lätt går en förbi. Och kanske kräver lite mer av oss som tänkande varelser. Och brottas lite med dom svåra existentiella frågorna. Inse att vi har faktiskt bara ett liv.

Jag tycker att fler skulle ta sig tid att njuta av naturen som vi har god tillgång till och en generös allemansrätt som gör det lätt att röra sig över vida områden.


Och sist men inte minst, det är faktiskt helt gratis att ströva i skog och mark!!